Igår tog jag ett mycket svårt beslut. Att ringa min chef och sjukanmäla mej. GAH!
Men efter att ha gått å snorat, tyckt synd om mej själv å vart sjukt trött i över 2 veckors tid, kände jag att nu var det dags. (Eller ja, det var efter mycket påtryckningar från både mor och Mattias som tyckte att jag behövde vara hemma och kurera mej. Inte minst för bebis skull oxå.)
Sagt å gjort, så när även febern övertog min kropp, morskade jag upp mej å ringde (ett mycket darrigt telefonsamtal) till min chef.
Samtalet innehöll mycket ”äh”, ”öh” och ”ehh”. Men slutligen måste ju mitt budskap stammande kommit fram iallafall, då hon avslutade samtalet med ett ”Jaja, krya på dej”.

Skrämmande att det ska vara så skrämmande att ringa sin egen chef! Man är helt skakig innan å inte är man mindre skakig efteråt direkt! Tur att jag slipper det snart. Nedräkningen har som sagt ”små”startat å nu är det 4 jobblördagar och 34 arbetsdagar kvar till min hett efterlängtade semester!
Truth hurts, doesn’t it Amanda? ;)

Så idag när Alex vaknade på morgonen kom Mattias hem å skjutsade ut Alex till min kära mor för lite mormorsmys och så att jag kunde vila ut ordentligt. Guld värt!
Alex själv var eld å lågor. Han skulle minsann hem till mormor och ”mysa och läsa bok” sa han. Gullunge!

När jag sedan på eftermiddagen, efter flertalet underbara sovtimmar, åkte ut för att hämta hem Alex igen, blev jag bjuden på mat. Å det tackar man ju aldrig nej till :) Dessutom var syrran där med nybakad morotskaka – yummi!
Mammas mat kommer väl alltid vara bäst?
En stilla undran är om Alex nånsin kommer att tänka så om min mat…? :S

Häromdagen hade jag å Alex en liten dispyt:
Jag satt vid datan å skulle faktiskt bara kolla upp en snabb grej när Alex behövde kissa.

- Ja, men gå å kissa då. Behöver han verkligen min tillåtelse? ;)

Iväg gick han å sedan kom han tillbaks med byxorna vid fotknölarna å gnällde:

- Torka min snopp, mamma.
- Men Alex. Det gör du ju alltid själv?

(Han tycker nämligen att det är såå himla spännande att slänga papperet efteråt i toaletten å se på när det försvinner i flushen.)
Men just denna dag, propsade han naturligtvis på att jag skulle göra det. Jädra trotsålder! ;)
Jag å andra sidan är väl fortfarande kvar i trotsåldern, då jag minsann tyckte att han kunde göra det själv, som alltid annars:

- Alex, mamma vet ju att du kan.
- Ja, men gör det nu mamma innan jag blir bannad (=förbannad), kläcker ungen ur sej då!

Ord å inga visor! ;)

Igår var jag förresten på utvecklingssamtal på dagis. Det var bara positiva saker de hade att säja. Där satt jag i personalrummet, en gravid kvinna i sina bästa år å kämpade emot gravidhormonstårarna när de pratade om hur gullig son jag har.
Tillexempel så är hans största styrkor talet och att han förstår och tar till sej så mycket. Dessutom är han väldigt empatisk. Om ett annat barn är ledset springer han iväg och hämtar just den leksaken som det ledsna barnet brukar leka med. Allt för att muntra upp.
Min pojk det ;)
Han leker och kommer mycket bra överens med alla barn. Han smälter in överallt. 
Å han är verkligen en jättegullig klok liten kille, sa fröken.
Daaah?! ;)

Ihelgen ska Fredrik komma å förbereda Alex rum inför kommande tapetsering. Kul! Nu gäller det bara att välja tapet osså :P Men jag har någorlunda koll, men det finns ju sååå många! Har siktat in mej på några ganska neutrala tapeter, så att jag själv kan inreda med färger. Har fått dille på grönt just nu.. å det är ju lättare att variera sej med färger när man har valt en neutral tapet.
Efter Alex rum är det dags för omtapetsering i vardagsrummet. Men där har jag/vi absolut ingen aning om vad vi ska ha för tapet. Förslag?
Åh! Va det ska bli kul när det är färdigtapetserat. Då är det SHOPPING som gäller ;)

På tal om shopping, så är det snart hög tid för en Ullaredsresa igen. Har ju inte vart där sen i slutet av januari! ;) 


/Emma