Snart är julen över, trots att den inte ens är här ännu. Tiden går ju såå jädra snabbt! Iförsej kul, då vi ska på ultraljud den 29:e – kul å se hur många det ligger där inne egentligen ;) Mattias får alltid en skräckslagen blick när jag skämtar om antalet :) Mycket roande faktiskt!

Förra veckan var fullspäckad, måndagen avnjöts på Mangiamo med ”KG” – Frida, Åsa, Anna-Karin å Emma. Mycket ventilerande å gott fika :)
Tisdagen var jag på Ahmeds andra ställe: Deli deli - mitt andra hem(?) ;) Där avnjöts en god måltid med Camilla å Bella. Trevligt värre! Å Bella kan man alltid räkna med, hon ställer alltid upp som hackkyckling å ser till att skämma ut sej :)
Onsdagen var jag hemma, underbart att bara va efter två hektiska dagar. Stensomnade min (å Alex) vanliga tid kl 19.

Därefter sviker mitt minne, fram till fredagen då jag först slet i mitt anletes svett på das work, medan kvällen tillbringades tillsammans med Bilskadecenter på Mangiamo. Julbord - trevlish! Efter Mangiamo åkte vi vidare till Stures, trångt värre i bilen då tillåmed bagaget var fullt av folk. TUR att jag körde så jag fick ensamplats ;) Dessvärre hjälpte det inte ett dugg att jag var nykter, vann inte ändå.

I lördags var jag en snabbis på Allum med mamma, Mattias å Alex. Köpte mej en ny mobil, tjusigt rosa med blommor på ;)

Sedan mådde jag inte topnotch, så jag vilade resten av eftermiddagen fram till 18-tiden då jag masade mej upp å in i duschen. Kl 19 anlände jag till Anna som stod för årets glöggkväll å då hade jag även hämtat upp både Lena å Ulla.
Ulla tackade så mycket för skjutsen å lovade att när hon blir gravid kan minsann hon hämta å skjutsa. Underbart, Ulla! 60+ å fortfarande fertil ;) Där har ni arbetskamrater som man kan lita på i vått å torrt! ;)

Glöggaftonen var som väntat oerhört trevlig! Kul att vi lyckades bli så många, det var - ofin som jag är börjar jag med mej först - (så jag inte glömmer den viktigaste ;)) å sen var Lena, Ulla, Arielle, Marie, Amanda, Sandra, Anna A och värdinnan Anna L där. Hanna hade blivit sjuk in i den sista minut, tragiskt men sant.
Kvällens timmar sprang iväg å ett, tu, tre blev klockan midnatt å gänget började röra på sej.


                   


Iförrgår var vi på lussefirande på Alex dagis. Ur-sött med alla tomtar, tärnor, pepparkakor å lucior. Alex fick dock en släng av scenskräck å ville först inte vara med å sjunga, men hamnade till slut hos fröken Ing-Marie. Där kände han sej trygg. I bilen hem sjöng han minsann högt å tydligt hela låtar, från början till slut.


                   


Ja, annars har det väl inte hänt så mycket mer i mitt liv. På jobbet går det sin stilla gång..Eller jo, förresten. Chefen har hux flux ändrat om i köket på jobbet. Papperskorgen står nu till vänster om handfatet å komposten till höger. Istället för tvärtom.
Varför denna drastiska förändring har skett, vet jag ej. Ombyte förnöjer? ;)
Så numera slängs allt komposterbart i papperskorgen, å all plast å dylikt i komposten. Det är svårt att ändra på sina rutiner, ska ni veta :)

Mattias säjer alltid att jag är likadan som pensionärer med mina rutiner. Jag parkerar oftast på ungefär samma ställe vid affären tex. Å skulle jag mot all förmodan ta en annan väg till jobbet en dag, hade jag nog blivit disorienterad.
Kanske ligger nått i det han säjer ändå?

Äntligen har Alex dagiskort kommit oxå!





Nu har jag vart redig å äntligen skrivit mina 40 jädra julkort – känner jag ens så mycket folk liksom? Å en blogguppdatering på det, så nu ska jag mycket välförtjänt slänga mej i soffan.


Tjingeling!