Ja, Hanna lilla verkade ju lite bekymrad över hur det går med mitt GI-ande - förmodligen var det kärleksmumsen i förra inlägget som avslöjade mej ;-)

Så här kommer en uppdatering:

Det går la sådär! Förra veckan var bedrövlig! Fusk, fusk, fusk..
Har haft ett ständigt sötsug, som inte gått över. Så nu kan man istället säja att jag äter som vanligt igen, fast nångång då och då med ett lätt "inslag" av GI.

Fikade med Bella på Espressohouse i torsdags, där blev det först en nyttig sallad.. Men skenet bedrog, för sedan föll jag för en negerboll. Fast först skyllde jag på att den var till Alex, men frågan är vem som åt mest..Svaret är lätt.

Dock var den (faktiskt) inte så god, men nog fan åt jag upp hela i alla fall.... ? WEIRD!

Jag har ingen karaktär, what so ever.

Dessutom har motivationen flugit iväg. Skyller detta helt å hållet på "mitt ex: Hanna".

Sen du slutade på jobbet har det vart extra svårt. Tröstätning, you know? ;-)

Amanda är ju smal som en sticka å behöver för allt i världen inte komma i kontakt med GI. (Inte för att jag kan se några som helst fel på dej heller, Hanna. I mina ögon är du fulländad vet du ;-) ) Men..ja du fattar =)

Nu har jag "bara" Marie på min sida på jobbet, som också vill köra GI. Men why I wonder? Kan hon bli något smalare överhuvudtaget? Klurigt.

Helgen som gått (alltför snabbt som vanligt) har varit fullspäckad.

Eller ja, i fredags gjorde vi ingenting särskilt.

Jag vabbade ju på dagen, sen, lagom till Mattias kom hem från jobbet, var kakan klar.

Vi gjorde en "Camilla-halva" (hon är allergisk mot kokos) å en vanlig. Alex älskade Camilla-halvan med karamellströssel, så där har du konkurrens, Millan ;-)

Å på kvällen blev det god mat till Let's Dance.

Lördagen var lite mer fullspäckad.

Jag hade bjudit hem svärföräldrarna kl 13, för att få smaka på min å Alex kaka. Inte alltför ofta jag bakar ju, så när det väl sker (underverk) måste ju man få skryta lite.

Vid kvart i två dök dom upp, en aning försenade som alltid ;-)

Vilket absolut inte gjorde någonting, särskilt sedan vår lille man somnade helt otajmat vid halv ett. Dessutom var dom helt å hållet på min sida när dom började duka upp kinamat vid ankomsten ;-) Dom vet vägen till mitt hjärta ;-)

Ris, friterade räkor mm har väl inte såååå (sky)högt GI?

Äh, I suck!

När Alex vaknade upp runt 2, blev det som vanligt full rulle. Gap, spring, lek å bus.

Claes å Chris left the building vid 15,30 och då blev det brått att göra ordning sej inför nästa tillställning:

16.40 hämtade höggravida Jenny upp mej, sedan plockade vi upp gravida Malin och därefter Åsa. Ett tulpan-köp senare parkerade vi till slut utanför Fridas residence.

Det vankades ju tjejmiddag!!

Frida hade gjort en jättesupergod tre-rätters-middag! Ingen dålig middagsbjudning man hamnade på. Ujujuj!

Det bästa av allt var att vi äntligen hade fått tummen ur och gjort klart vårt "Möhippealbum" som vi gav till Åsa under middagen. Det blev verkligen lyckat och såå fint! Inte konstigt med tanke på alla fina bilder vi hade på henne. Åsa är en riktig modell!

Hon blev i alla fall jätteglad över vårt verk. Kul!

På kvällskvisten fick jag VRÅLhuvudvärken from hell, så när tjejaftonen var över skjutsade Jenny hem mej också. Skulle ju egentligen vidare till (gamla) Emma. Men var tvungen att hoppa det =(

Men nästa helg blir det back to the bottle.

Först lite partaj hemma hos oss, å sedan bär det av till Stures (where else?).
Där skulle det tydligen vara lite lattjo lajban, 22 års gräns och discjockey. Å det verkar som vi blir några stycken..än så länge är vi 13 pers.

Alla är ni välkomna! ;-)

Idag var min (underbara) lediga dag. Imorrn: back to reality.

Dagen tillbringades som planerat hos mamma, med Malin å barnen oxå. Real nice!

Imorse hittade Alex ett hårspänne på sitt rum. Han har tydligen haft tjejbesök på rummet. Jaja, det ska tydligen börjas i tid ;-)

Have it good!

Sitter hemma å vabbar. Alex har ögoninflammation. Alltid är det nått.

Eller ja, han har ju inte vart sjuk så ofta egentligen, finns ju betydligt värre "sjuk-barn". (Nämner inga namn, Masken ;-) )

Har förutom att vårdat mitt sjuka child, även passat på att städa, tvätta å plocka iordning. "Tyvärr" har jag haft en svans efter mej större delen av dagen som gör samma sak, fast omvänt.

Städar jag, stökar han ner. Tvättar jag, smutsar han ner. Plockar jag iordning, drar han fram 100 leksaker. Etcetera etcetera!

Så med andra ord, känns det ändå inte som att jag har fått gjort så mycket ;-)

Tänkte tillåmed slå på stort å baka en kaka med grabben när han vaknar sedan. Det ni!

Om jag är uttråkad eller bara väldigt hemmafrulig, välj själva ;-)

Jo..just det! Häromdagen krockade en bil med min backspegel ju!

I tisdags morse var det, när jag susade ner för backen här utanför mej. Det vrålsnöade å sikten var inte alls speciellt bra. Därför tittade jag mest på trottoarkanten för att försäkra mej om att jag verkligen befann mej på min sida av vägen, då vägen såg ut som en gigantisk snöflinga.

Dessvärre tänker ju inte alla så smart, ty en mötande bil kom över på fel sida av vägen å mejade ner min backspegel. PANG sa det!

Jag fattade ingenting å tänkte va fan var det? (Klockan var liksom halv 7 på morgonen. Say no more!) Tills jag såg min slappa backspegel "bara dingla där" vid sidan med krossat glas.

TUR att det bara var materiella ting som skadades! Det hade ju räckt med några centimeter till å vi hade krockat ordentligt. Å Brallen var ju med i bilen! DÅ hade jag verkligen blivit tokarg!!

Men nu är det helg igen! Jihoo! Min lediga dessutom, därav mitt humör.

Ikväll ska vi nog inte göra så mycket, imorrn tänkte jag få ut min karl å son på lite shopping. Alltid trevligt. Kvällen blir lite tajt, då den blivit dubbelbokad. Först blir det tjejmiddag med Frida, Åsa, Jenny å Malin. Å därefter 25 års galej för Emma som fyller 25 stadiga år på söndag.

Trevlig helg!

Nu är det "många järn i luften"..
Enligt Mattias säjer man så när man har mycket omkring sej. Jag, intelligent som jag faktiskt kan vara, tillrättavisade honom med att man säjer "många järn i elden". Men envis som han är, fasthåller han vid sina "järn i luften".
Han säjer mycket skumt den där karln så jag borde ju vara van. Men det blir jag aldrig. Det är alltid något som överträffar det andra liksom ;-)

I alla fall, så tycker jag faktiskt att jag har många järn i ELDEN nu.

Ty GI tar på krafterna ;-) Haha!

Nä, men det känns som att jag vill göra så mycket mer än vad jag gör å hinner med liksom. Bara vardagliga saker typ. Men jag har (och har haft) så mycket inplanerat på dagarna å helgerna så jag känner mej faktiskt smått stressad. Inte bah!
Varför händer alltid allting roligt samtidigt? Då blir det ju nästan omvänd effekt; att det inte blir så kul pga det.

Vad har hänt sen sist då? Ni ska naturligtvis få den obligatoriska "intressanta" uppdateringen:

I torsdags var jag på romantisk dejt. Syrran var mitt kap. Ödmjuka jag bjöd henne på bio, såg den nya Wallander-filmen. Det vart en väldigt mysig dejt med syrran i biomörkret ;-)

Å i lördags var det dags för trevlig utgång med jobbet. Först var vi på Lindgrens och åt å drack gott...

Tanken med kvällen var ju att tacka av Hanna, som tyvärr valt att lämna oss på Ekstedts..
Såååå tråkigt!! Kommer verkligen att sakna våra fina stunder på jobbet! ;-)

....Efter Lindgrens drog vi vidare till Stures, där Bella mötte upp oss oxå.

På Stures var det verkligen sjuuuuukt mycket folk, nästan lite för mycket faktiskt. Å det är inte ofta jag tycker så.

Träffade på Timmy och hans kompis som hade suttit å väntat på bowlingbana sedan halv 8 å äntligen fått en tid då - 22.30. Jag å Bella snek in oss på deras bana.

Vi vann ju inte direkt, men kul hade vi ;-) Å tur var la det att vi inte vann.. Timmy är (med god marginal) den sämsta förloraren jag nånsin träffat! Vill ju inte göra han lessen ;-)

Idag var första dagen på jobbet utan Hanna, men med Amanda. Å nog för att Amanda är bra hon me, så saknades ändå nått....HANNA!

Marie frågade idag hur jag mådde egentligen, för hon tyckte jag verkade "så låg"..

Det hade jag knappt märkt själv, men när hon sa det, så kände jag mej såå depressed =(

Känns verkligen jätte konstigt utan Hanna.

Då sitter man här igen, fastklistrad vid dumburk nr. 2. Varför blir det alltid så?

Anyway, idag har jag (faktiskt) gjort lite nytta ändå. Körde en Jessika förut, dvs gnuggade hela huset frenetiskt rent! Så nu är det skinande rent. Känns nästan som om jag flyttat in i en sån där  Ajax-reklamfilm faktiskt (förutom att det inte virvlar runt små söta blommor harmoniskt överallt). Ungefär så rent är det.

Å så är ju då julen äntligen bortstädad. Finally! Orken har liksom inte räckt till i veckan, men nu så. Gone!

I förrgår på jobbet när jag gick omkring sa Marie till mej att jag luktade så gott. Typ såhär lät det:

- Åh, vad du luktar gott. Mmm, vilket gott sköljmedel du har.

Jag log förstås mitt allra finaste (fyllesmajl?) leende och tackade.

Men kom senare på att arbetskläderna hade jag ju faktiskt inte tvättat på nästan 2 veckor (ja, som ni förstår arbetar jag väl inte tillräckligt hårt för att kläderna ska kunna bli smutsiga ;-)  )   

OCH dessutom ska man inte tvätta mina arbetskläder i sköljmedel, för att de bleks då. (JAG om nån vet väl det, eftersom jag gjorde det med dom förra kläderna, så i slutet gick jag omkring med en rosa väst istället för röd. And believe me: NOT so nice!)

Alltså drog jag den slutsatsen att det helt enkelt måste vara min naturliga arom som luktar sååå gott ;-)

Å när ändå kroppslukt är ett hett ämne:

I onsdags när Alex kom hem från sin barnvakt (dagis var ju stängt) fullkomligt STANK han habib/arab. Alltså: curry.

Å efter att jag fått en bamsekram vid hemkomsten (oh yes, ibland är han faktiskt glad att se mej) så stank ju jag med! Så det fick bli att hoppa i plurret, båda två.

Jag frågade Mattias vad som hade hänt med vår curryluktande son, vart han egentligen hade spenderat dagen, skulle han inte vara hos farmor å farfar? Men Mattias svär på att det var hos farmor å farfar som Alex varit..

Jag är dock fortfarande osäker.

Nyårslöften. Varför avger man såna? Detta har varit ett hett samtalsämne på jobbet. Har hört flera kunder som kommenterat att folk är sååå dumma som tex lovar sej själva ett nyttigare liv och att gå ner i vikt mm.

Jag blir ju förnärmad! Det är ju exakt vad jag har gjort. Men ändå så står jag bara där å nickar medhållande. (Mes)
Orkar väl inte dra igång en diskussion liksom ;-)

Å för att återgå (igen) till det här med mitt GI-ande då. Jag tror stenhårt på att det egentligen är ganska så synd om mej faktiskt. Prova själv att gå på GI å arbeta med det jag gör ;-)

Bullar, kakor, bröd - all over! Vart du än vänder dej, så är där otillåtna ting.
Men 1,5 kg har jag i alla fall lyckats gå ner nu, på en vecka. (Guldstjärna i kanten)

Dessutom, utöver det här GI-andet, så har jag bestämt att jag ska ge fan i mina naglar. Plus att jag vill spara till längre hår.
Ja, det är mycket nu ;-)

Det sista är väl egentligen inte en bragd om jag lyckas med, kan man tycka. Men det är lite lurigt faktiskt, för när man får en viss längd brukar man ju (i alla fall jag) tröttna på det å klippa av det. Å det är just det som jag tror kommer att ske även denna gång. Jag får helt sonika säja till min frisör "att vad som än händer å vad jag än säjer, så låt mej inte klippa av det" ;-)

Oj! Vilken tjejig blogg detta blev: städning, GI, hår, kroppslukter...

Too bad!

Å för att göra den ännu mer tjejig, dags för lite mammaskryt:

Idag har Alex sagt till oss TVÅ gånger att han själv har velat gå på pottan!!

Duktiga lille kille!

Nä, om man ska slänga sej framför dumburk nr 1 kanske?

Adios!

..handlar denna bloggen om!

Snart är det helg! Igen! So nice!

Imorgon ska vi tydligen ut till my folks. Mattias var sugen på att basta (dvs. dricka öl) med min far. Så, så får det väl bli. Blir trevligt, har inte träffat dom sen innan nyår nån gång. (Mammagris!)
Dessutom blir det troligtvis övernattning - eftersom sannolikheten att jag ska hålla mej vaken å pigg å alert på vägen hem är väldigt låg - vilket också innebär GOD frukost dagen efter.

Frukost är aldrig så god som när man får den serverad ;-)

Pratade med pappa i telefon förut å han frågade om jag var förbannad på dom. (Vilket han alltid gör om det gått några dagar för mycket, enligt honom, sen sist vi pratade.) Det "skämtet" blir då aldrig dåligt eller gammal,  för han skrattar lika mycket varje gång. (Que? Mm, I know!)

TUR att man inte ärvt dålig humor liksom ;-)

Dessutom kommer jag ju att ha "barnvakt" imorgon kväll - inte i form av mormor. Utan av Ronja! Alex följer henne vart hon än går å klappar, busar å leker. Lille djurvännen min!

Förmodar att ni undrar hur det går with my mission. GI-andet. Å jodå, uppdatering skall ske:

Har hållt GI ganska så bra faktiskt. (För kinderägg är väl också klassat som lågt GI? =P )

En å annan promenad har jag lyckats få till också. Känner mej ur-dum, jag promenerar aldrig annars, men nog fan ska jag göra det i 15 minusgrader å på ISBELAGDA gator. Living on the edge ;-) 

Fast Bella är lika dum hon ;-) Vi slirade omkring tillsammans på gatorna igår kväll. Men det var lite mysigt faktiskt, don't you think?

På tal om absolut ingenting, så är ju kort verkligen såå kul! Tittade på massa kort på datan häromdagen. Sjukt kul! Funderar på att kanske göra ett roligt collage. Men man ska ju orka oxå.

ALLA korten som jag är med på, poserar jag dock med (det numera välkända och fula) fylle-smajlet, vilket dock har gått överstyr eftersom jag (tydligen) även posar så i nyktert tillstånd:

Ja, nu har även Jocke flugit ur boet oxå. Grabben har flyttat in till da city. Jag, Mattias å Alex tog oss dit förut för att inspektera. Och det såg mycket bra ut.

Jättemysig lägenhet!!

Alex var fullkomligt vild under vårt besök! Gick knappt å ha honom inomhus, funderade på att slänga ut han i trapphuset, men det vore ju illa ;-)

Han rev å slet i allt å skulle pilla med allt han inte fick (Jocke har ju inte direkt ett barnsäkert hem).

Tänk va barnet var mer medgörligt förr, när han var bebis. Bara låg i bilbarnstolen å nöjde sej med att få sej ett å annat gung eller titta (inte ens röra) på en vanlig nyckelknippa.

Men nuförtiden, nu ska här rivas ner högtalare, klättra upp på allt och gärna få Jocke vräkt innan han ens hunnit flytta in.

Iförsej så är han ju, trots detta, faktiskt i en roligare ålder nu. MEN med vissa undantag!

...Och naturligtvis, världens goaste unge ;-)

Åh. Dessvärre kamrater! Mitt GI-ande går väl sisådär (som förutspått). Idag, efter jobbet, frossade jag med en semla. Å inte råga på det, så var det dessutom en stor semla =(

(Till mitt försvar var faktiskt dom små slut.)

Bad Emma, really bad! Så starkt psyke hade jag. En semla å jag föll pladask =/

Jag som höll mej så bra under dagen på jobbet å allt, men tji fick jag.

Blev ju påmind av Jessikas kommentar, om att jag faktiskt lyckats gå ner i vikt i våras - 8 kg bara sådär by the way! (Väl värt att skryta om!) Då blev jag ju ännu mer taggad - tills nästa gång sockerberoendet kommer över mej. (Typ om en kvart.) För jag kan ju faktiskt om jag bara vill. Egentligen.

Men det är ju fett tråkigt! Å jag tycker inte om att ha tråkigt.  

Å nu har jag ju fullt upp varje helg i januari, å även in i februari. Det är utgång med jobbet, tjejträffar, 25 års fest, föräldragruppsträffer (eventuellt en brakfest) mm. Ska bli kul, men HUR kommer det då gå med hälsolivet?

Svar:

Under tiden jag jobbade idag, gav jag Mattias strikta order att ringa sjukvårdsupplysningen ang Alex. Han har ju haft feber i 6 dygn nu, från 38-40 grader varje dag. Och jättehosta!

Efter att ha suttit i telefonkö i 1 timma, kom han fram för att få höra att doktor-tiderna för dagen var slut, så de bad oss ringa imorgon igen. Tröttsamt! Vilket fall som helst så tyckte dom ju att en doktor skulle kolla på honom. Så vi får ringa imorrn igen å få en tid.

Alla är verkligen sjuka nu ju! Lunginflammation, magsjuka å förkylningar till höger å vänster. Hoppas inte att man åker på nått sånt! That suchs!

Jag har ju peppar, peppar hållit mej ganska kry nu det senaste.

Nu är jag sådär sugen på nått. Vad äter man som är gott å nyttigt såhär på kvällskvisten? Vad finns det för hälso-snacks? Morot? Det är ju kaninmat :S

Jaja!

Trevlig afton!

Happy new year i efterskott! Hoppas nyårsafton vart till belåtenhet?!

Nytt år = nya nyårslöften.

Varje år är det alltid samma gamla nyårslöften. Jag är nog inte ensam, men nu har jag (åter igen) bestämt mej för att leva ett hälsosammare liv. IG-Emma goes GI liksom.

Ha! Undrar hur länge detta håller? Å då menar jag inte hur många dagar, utan snarare timmar.

Detta är liksom dömt att misslyckas. Men hey, it's worth a shot iallafall.

Tanken var att börja idag, a fresh new start på årets första dag, men tillåmed det sket sej (med både pizza å chips). Så nu har jag siktat in mej på morgondagen istället, får se om det går bättre. Ytterst tveksamt.

Jag har nog dock lite annorlunda tänkande, då jag den senaste veckan tokätit godis i alla dess former, för att "äta upp mej" inför min (eventuella) kommande hälsolivsstil.

Suck! Jag är fan inte ens en gnutta bright ju.

Känner mej som en hamster som samlat på sej massa mat. Men why liksom? Att leva hälsosamt innebär väl ändå inte att man ska svälta? :S

Anyway, nu ska det i alla fall bli andra bullar, eller rättare sagt inga alls.

Jag är rätt kaxig nu när jag sitter här vid datan å är mätt. Det är betydligt värre, å 1000 gånger svårare, när jag jobbar bland alla kakor. Särskilt framåt eftermiddagen när sockerberoendet verkligen känns av. Eller när jag blir sugen på nått på kvällen.

O ja, detta är verkligen dömt att misslyckas!

För att byta detta deppande samtalsämne, har jag nu fått dille på en utlandssemester igen. En resa varje år är väl ganska lagom. Å nu har jag riktat in mej på Cypern. Kul att prova på något nytt, just där har jag/vi aldrig vart. Men det verkar vara superfint där. Har kikat in några fina hotell där jag kan tänkas bo.

Dessutom fyller jag ju faktiskt hela 25 år i vår - en anledning till att "fira" med en semesterresa. (Om det nu ska vara nått att fira alltså.)

För att återgå till det nya året då: 

2009. Året då Brallen fyller 2 år (!!). JAG 25 år (Oh my God!). Året då vår altan kanske blir färdigbyggd? Min Cypern-resa. Å dessutom: en ny potatisfestival ;-)
Ja det finns goda chanser att detta blir ett bra år det här oxå.

Å för att blicka tillbaka på det gångna året - 2008. Det hinner ju hända väldigt mycket på ett år, så allt går ju inte att komma ihåg. Det mest anmärkningsbara med 2008 är ju att det har hänt massvis med Alex. Han har ju lärt sej att sitta, åla, krypa, gå, fyllt 1 år, prata, börjat på dagis mm mm.

Nu ser jag fram emot ännu ett år med Alex å alla hans upptåg.

Nyårsaftons dag (kan man säja så?) jobbade jag tillsammans med Ulla. Hanna lilla var sjuk =(

Det var en mycket skum dag, först å främst kom det knappt en människa förrän kl 10, å då hade vi ju haft öppet i 3 timmar. Å för det andra så blev det aldrig någon riktig "rusch". Det är man inte riktigt  van vid.

Kvällen "firades" hemma bara vi tre, med god mat å dryck. Alex hade pendlande feber, allt mellan 40 grader till att i nästa sekund vara nästan feberfri. Skumt.

Är inte så förtjust i nyår egentligen. Det blir ändå aldrig som man har planerat. Alla har så höga förväntningar på vad man ska göra. Men så skiter det sej nästan alltid ändå.

Mina planer i år var väl inte riktigt att sitta hemma själv med en sjuk son å en halvsjuk karl, men så fick det bli. Å så pjåkigt var det inte. Fast jag hade mest fullt sjå att försöka hålla mej vaken till tolvslaget. 

Å jag lyckades!..för att en kvart senare infinna mej i sängen. Stensomnade direkt, hur trött som helst. Åldern?