Då sitter man här igen, fastklistrad vid dumburk nr. 2. Varför blir det alltid så?

Anyway, idag har jag (faktiskt) gjort lite nytta ändå. Körde en Jessika förut, dvs gnuggade hela huset frenetiskt rent! Så nu är det skinande rent. Känns nästan som om jag flyttat in i en sån där  Ajax-reklamfilm faktiskt (förutom att det inte virvlar runt små söta blommor harmoniskt överallt). Ungefär så rent är det.

Å så är ju då julen äntligen bortstädad. Finally! Orken har liksom inte räckt till i veckan, men nu så. Gone!

I förrgår på jobbet när jag gick omkring sa Marie till mej att jag luktade så gott. Typ såhär lät det:

- Åh, vad du luktar gott. Mmm, vilket gott sköljmedel du har.

Jag log förstås mitt allra finaste (fyllesmajl?) leende och tackade.

Men kom senare på att arbetskläderna hade jag ju faktiskt inte tvättat på nästan 2 veckor (ja, som ni förstår arbetar jag väl inte tillräckligt hårt för att kläderna ska kunna bli smutsiga ;-)  )   

OCH dessutom ska man inte tvätta mina arbetskläder i sköljmedel, för att de bleks då. (JAG om nån vet väl det, eftersom jag gjorde det med dom förra kläderna, så i slutet gick jag omkring med en rosa väst istället för röd. And believe me: NOT so nice!)

Alltså drog jag den slutsatsen att det helt enkelt måste vara min naturliga arom som luktar sååå gott ;-)

Å när ändå kroppslukt är ett hett ämne:

I onsdags när Alex kom hem från sin barnvakt (dagis var ju stängt) fullkomligt STANK han habib/arab. Alltså: curry.

Å efter att jag fått en bamsekram vid hemkomsten (oh yes, ibland är han faktiskt glad att se mej) så stank ju jag med! Så det fick bli att hoppa i plurret, båda två.

Jag frågade Mattias vad som hade hänt med vår curryluktande son, vart han egentligen hade spenderat dagen, skulle han inte vara hos farmor å farfar? Men Mattias svär på att det var hos farmor å farfar som Alex varit..

Jag är dock fortfarande osäker.

Nyårslöften. Varför avger man såna? Detta har varit ett hett samtalsämne på jobbet. Har hört flera kunder som kommenterat att folk är sååå dumma som tex lovar sej själva ett nyttigare liv och att gå ner i vikt mm.

Jag blir ju förnärmad! Det är ju exakt vad jag har gjort. Men ändå så står jag bara där å nickar medhållande. (Mes)
Orkar väl inte dra igång en diskussion liksom ;-)

Å för att återgå (igen) till det här med mitt GI-ande då. Jag tror stenhårt på att det egentligen är ganska så synd om mej faktiskt. Prova själv att gå på GI å arbeta med det jag gör ;-)

Bullar, kakor, bröd - all over! Vart du än vänder dej, så är där otillåtna ting.
Men 1,5 kg har jag i alla fall lyckats gå ner nu, på en vecka. (Guldstjärna i kanten)

Dessutom, utöver det här GI-andet, så har jag bestämt att jag ska ge fan i mina naglar. Plus att jag vill spara till längre hår.
Ja, det är mycket nu ;-)

Det sista är väl egentligen inte en bragd om jag lyckas med, kan man tycka. Men det är lite lurigt faktiskt, för när man får en viss längd brukar man ju (i alla fall jag) tröttna på det å klippa av det. Å det är just det som jag tror kommer att ske även denna gång. Jag får helt sonika säja till min frisör "att vad som än händer å vad jag än säjer, så låt mej inte klippa av det" ;-)

Oj! Vilken tjejig blogg detta blev: städning, GI, hår, kroppslukter...

Too bad!

Å för att göra den ännu mer tjejig, dags för lite mammaskryt:

Idag har Alex sagt till oss TVÅ gånger att han själv har velat gå på pottan!!

Duktiga lille kille!

Nä, om man ska slänga sej framför dumburk nr 1 kanske?

Adios!