Jag har sagt det förr, men det tåls att säjas igen: Tiden går såå jädra fort!
Kan verkligen inte för mitt liv förstå att bebisen endast har 2 veckor på sej att komma ut på (exakt idag) ;) Därefter är det på övertid, å det vill vi inte! Jag hoppas att bebis ärver sin brors geniala drag att komma ut innan bf.

Helgen som gått var en riktig kalashelg, bokstavligt talat. I lördags var vi på barnkalas hemma hos Alvin, en av Alex bästaste dagiskompisar. Det uppskattades mycket av småfolket!
Å i söndags var vi på kalas för Maxen.
Alex har verkligen fått mersmak för kalas den här helgen å pratar inte om nått annat än sitt egna kalas, men det sker ju inte förrän ”efter att bebisen har kommit ut”.
Han har stenkoll, lillkillen. Att Mattias fyller år däremellan är dock inget som bekymrar honom. Inte mej heller för den delen ;)
Bebis är beräknad 6 dagar innan Mattias födelsedag, så det finns ju faktiskt stor risk att vi faktiskt glömmer av hans födelsedag i år ;) Tror nog att vi skulle bli förlåtna om så skulle ske, Mattias är inte direkt känd för att vilja fira sina födelsedagar. Till skillnad från vissa andra ;)

På tal om ”efter att bebisen kommer ut”, så har Alex nu kommit till insikt vad man faktiskt gör med sina småsyskon (efter en periods Emil-tittande). Jo, man hissar ju upp dom i flaggstången! Så det ska han minsann göra. Å efter det, ja då ska han skratta, säjer han.
Det gäller att hålla ögonen på honom sen. Men han är inte sån att han skulle göra det av elakhet, utan bara för att det är skoj (?).

Vilket otroligt härligt väder vi har fått hux flux! SOMMAR ju!
Men låt mej säja såhär: Jag blir ju inte direkt mindre svullen av detta väder. Idag svullnade fötterna upp såå otroligt mycket (och snabbt) att jag inte fick på mej några skor alls. Inte ens mina (odugliga) foppatofflor, som jag köpte endast i ett syfte. Till mina gravidsvullsfötter.
Bebis, kom ut!

Å i måndags vaknade jag av att jag inte kunde röra fingrarna. Vad nu? tänkte jag å såg ner på mina vitprickiga händer. (De ser numera ut som salamis by the way)
På förmiddagen ringde min arbetsterapeut å frågade hur det gick med händerna å användning av skenorna.
Jag har ju faktiskt slarvat lite med dom, men det är såå obekvämt att sova med dom. Dessutom har jag anat lite rädsla från Mattias sida av sängen, då han kan få sej en smäll ibland om han snarkar. Vill ju inte att stackarn ska behöva va rädd ;) Å jag känner mej (om möjligt) ännu klumpigare med dom på ju.
”Rehabtanten” tyckte iallafall att jag skulle försöka använda dom mer, inte nödvändigtvis hela nätterna, men första delen åtminstone. Tills jag går upp å kissar första gången tex, sa hon. Första gången? Really? Ska jag bara ha dom i 10 min? Dom andra 10-12 ggr jag är uppe å kissar då?
Nåja, jag ger dom ett tappert försök så får vi se. 

Imorrn blir det en kaffe på jobbet med finaste Åsa efter dagislämningen. Sedan får vi se var jag blir av. Funderade ett tag på att åka å hyra babyskyddet på bvc, men får se om det hinns med. Alex bilstol hämtade jag dagen innan vattnet gick. Tajmat å bra!


C ya!