Fortfarande hemma å ”vabbar”. Nellie är lite piggare idag iallafall, å har fått i sej lite gröt på morgonen. Igår var det bara amning som gällde. Och vatten.
Att få tänder gör henne inte heller direkt matglad. Alex var likadan som bebis, att när han fick tänder så ville han inte ha (varm) mat.




Dreglar fortfarande som en tok ;)

Det är nästan så att jag längtar till morgondagen då jag å Nellsan har bvc-tid. Haha, tragiskt! Allt för att komma ut ;) Men som sagt, det är inte alls likt mej att bara sitta hemma nästan en hel vecka (!). TUR för dom små liven att dom är värda det ;)

Just för tillfället är jag dock osäker på om Alex verkligen är värd det. Han trotsar å håller på som aldrig förr. Sin mamma upp i dan  - inte heller van vid att bara vara inne ;) Sjuk är han då absolut inte iallafall, lite snorig – men that’s it! Jag är kry å hur pigg som helst, men hans liga kommer jag aldrig upp till.

Han började ”bråka” med mej så fort vi gick upp i morses – eller ja, förmiddags! ;)
- Sluta nu Alex, eller ska du gå å lägga dej igen?
Han bligade pillimariskt på mej å sa:
- Nä, ska du?!

Ungar! ;)
Men så länge Nellie är vaken går det hur bra som helst, han verkligen älskar att leka med henne!

Eftersom rastlösheten verkligen tär sönder mej planerar jag stort för eftermiddagen, när Mattias är back home. Först blir det ut å leka av sej i snön. Alex kan nog få följa med mej oxå ;) Jag känner bara för att springa några varv runt huset, haha. Sprungit till brevlådan har jag gjort redan, men det var ju ingen match ;)

Att gå ut å skotta behöver man inte tänka på heller. Inte när man har världens bästa grannar som gör det åt en. Sven är ute med sin traktor flera gånger om dan å sköter om området. Han är guld värd!

Haha, nu kom Alex gående med mitt gamla skolkort (sen 9:an), som han hittat i en låda vi tog ner från vinden (när julgrejerna åkte ner)
- Oj, vad söt du är mamma. Åh va söt. Jättesöt är du mamma! Sååå söt.
(Fjäsk?!)
- Tss…jaha, vart är jag då?
- Där är du mamma, där är söta du.

Å pekade alldeles riktigt på just mitt skoltrötta ansikte.
Frågan är då om jag verkligen ska vara stolt över att min 3 årige son kan peka ut mej på ett 10 år gammalt spex-skolkort fullt av utklädda tjejer å killar eller om jag ska skämmas för att jag ser likadan ut nu som då – fast med ett par extra kilon nowadays :S

Kanske ska ta tag i den där brunett-idéen after all? ;) Ska ju till frissan på onsdag..
Ombyte förnöjer, eller hur är det?