Jag SKA försöka att lyda å blogga i alla fall en gång i veckan, men det är svårt ska ni veta. Hur jag lyckades blogga varje dag förr är för mej en gåta.
Väldigt mysteriskt med andra ord ;-)

Här kommer väl i alla fall en liten summering av helgen, bättre blir det inte.

Knock yourself out:

I fredags lämnade vi bort Brallen till mormodern å morfadern över natten. Jag och Mattias begav oss till Götet, där vi skulle käka mat å gå på bio. Var det tänkt. Hamnade - som alltid - på Bamboo. Fantasi, vad är det liksom? Anyway, mätta å belåtna blev vi ju å det är väl tanken med att käka?

Något biobesök blev det inte, för den filmen som vi ville se var fullbokad...

Det låter bättre så i alla fall, men sanningen var den att Mattias hade väldiga problem med bions telefonsvarare. Haha!

En liten promenix i hamnområdet efteråt blev det i alla fall. Solen sken ju å vi bönder hade mycket att titta på i storstaden. Hittade tillexempel en skylt som räknade hur många cyklister som passerade där varje dag. Vad är egentligen meningen med en sådan skylt?? 

Sedan tog vi oss hem igen. Inte helt otippat förvandlades jag till Emma Rallykalle, där jag svischade omkring på E20 med mammas å pappas bil. Man får ju passa på när man har galopperande hästar under huven å inte skrittande som vi har i vrål-70:n.

Väl hemma satte vi oss en stund på vår icke-färdiga-under-arbete-altan och avnjöt lite smarrig alkohol innan knotten anföll...Vilket dom gjorde efter typ 10 minuter. Därefter blev det karaoke till långt in på natten. Jag lyckades nog vinna 1 eller 2 gånger av typ 60 låtar. Vet inte hur eller vad Mattias gör (eller vad jag gör för fel), men vinner det gör han fan hela tiden!
Jag å min underbara sångröst, förstår inte det liksom? ;-)

Lördagskvällen tillbringades i lugn å ro framför Eurovision Song Contest. Fråga mej inte varför. Man vet ju alltid vad som händer: man tvingas lyssna på sjukt dåliga låtar, Sverige gör bort sej å alltid är det nått pucko som har det där lilla extra att störa sej på.

Nästa Eurovision (om jag inte bestämmer mej för att bojkotta den) ska jag ha laddat upp redigt med alkohol i alla fall, så man klarar av kvällen!

     +          =                


Fast troligtvis är inte det heller en bra kombination. Nog bäst för alla parter om jag bojkottar Eurovision istället.

Hela kvällen avgjordes när min älskade BJÖRN GUSTAFSSON dök upp i tv-rutan! Underbara man! (Eller räknas man som man när man bara är blott 22 år? Jaja, man eller lammkött - whatever. I love him!) 1 minut av honom å han gjorde hela min kväll!

Lite roligt var faktiskt Spaniens bidrag med den där fiktiva sångaren. Haha! Tyckte att han liknade min baldejt. Tommy var väl dock snäppet stiligare på balen, men annars var dom pretty much the same. =)

Idag har jag klarat av min första arbetsdag, efter över 1 år utanför arbetslivet. Det gick bah!

Var lite smått nervös innan, särskilt då jag fick veta dagen innan - då jag var å rekade stället - att all växel var slut. Men va fan, finns det nått jag inte klarar av liksom? ;-)

Jag är precis lika bra på allt som Lotta på Bråkmakaregatan är:
"Jag kan allt...förutom slalom"

I mitt fall kan man dock lägga till att jag inte klarar av att göra kaffe heller! Tragiskt, men sant!

Jag är ingen finsmakare (antar att jag vant mej) så jag tycker inte att mitt kaffe är så pjåkigt egentligen. Men man får väl lyssna på sina nära och kära ibland, och efter att ha fått höra att det smakar som rävgift - vilket jag antar inte är en komplimang - så kanske det är bäst att inse fakta.  

Men va fan, är man en jävel på allt annars så kan ju kaffet kvitta liksom ;-)

Anyway..dagen som hårt arbetande arbetskvinna gick bra!

Stod där, tjötade å såg glad ut i 6 timmar och sedan fick jag gå hem. Underbara jobb! ;-) Sjukt att man kan få betalt för nått man egentligen kan göra gratis.
För prata - det kan jag allt!

Å kan ni tänka er? Vissa av kunderna berättade att de saknade mej. Lilla jag! Detta var jag naturligtvis tvungen att skriva i ett "brev" till min chef. Vad gör man inte för patetiska försök att få upp lönen lite =)

Summan av summaron var att det faktiskt var rätt kul att jobba å att det verkligen inte kändes som att det är över ett år sen jag stod där i min heta (?) röda väst å mammamage.

Tänk om det alltid kunde vara så att man bara behövde en dag på ett år. Va bra det hade vart å vad man hade längtat efter att jobba!

DESSUTOM så vart det ju mors dag oxå! Min allra första! Men tydligen så var jag inte så älskvärd som jag trott...Inget nämnt, inget sagt. ;-)

 

Tjing tjong!