I fredags var jag på utvecklingssamtal på dagis.

Min första tanke, när jag blev kallad till utvecklingssamtal, var nått i stil med: Shit, my God!

Då jag minns hur det var på MINA egna utvecklingssamtal. Led av ångest och var kallsvettig hela skoldagen innan det var dags att gå med mamma till lärararna. Man visste ju alltid vad som skulle ske. INGET positivt.
Och under samtalen satt jag alltid blickstilla (å för en gångs skull relativit tyst) å försökte ivrigt tänka ut några bra förklaringar till mitt beteende i skolan.
Fick alltid höra samma saker varje samtal, från 7 års ålder till 16 års ålder. (Jepp, 16 års ålder. Jag och Bella var dom enda i vår klass i 9:an som blev kallade till utvecklingssamtal).
Okoncentrerad, slapp å alltför PRATGLAD...
Det var mina 3 omdömen under skoltiden....

Men min son, mitt lilla A-barn - hans omdömen var minsann morsans motsats! Charmig, alltid glad och jätteduktig!
Förstår inte varifrån han har fått alla sina bra egenskaper! ;P
Trodde inte det kunde rymma så mycket bra saker i en sån liten unge som Alex. Men tydligen!

Han är SUPERDUKTIG på dagis! Otroligt duktig på att både prata å förstå. (Mycket bättre än vissa 3åringar tillåmed!) :) Snappar upp precis allting - det har jag ju oxå märkt, men i mina ögon är det inte alltid sådär jääättebra, som dagis tycks tycka ;)
Anyway, där satt jag på utvecklingssamtal på dagis å tittade på när mitt A-barn lekte ute på lekplatsen, å blev helt överöst med beröm.
Stolt som en tupp spatserade jag därifrån!

Helgen som varit har vi mestadels befunnit oss ute i det underbara vädret! Tog en tripp till Solvik i söndags å träffade föräldragruppen...
 

                   


                   


                   


...å sedan åkte vi ut till mor min å firade henne.

"Min" mors dag däremot började minsann med en bamsekram å ett tiotal (dock ganska blöta) pussar av Alex. Därefter dukades det upp till frukost på sängen å ett paket innehållande presentkort på H&M.
Riktigt bra start på dagen!

I övermorgon åker vi! Äntligen! Ska bli ruskigt gott att bara åka iväg!! Och sol å bad är ju inte direkt ett minus ;D
På måndag fyller ju Mattias år oxå, får bara hoppas att vi kommer ihåg det där nere i värmen. Annars kan man väl alltid skylla på solstingeling ;)


Au revoir!