Igår tog jag barnen på picknick till lekplatsen vid Tegelbruket. Alex stod på ståbrädan nerför backen, men gick resten. Väl där mötte vi upp lektant-Bella. Det var längesen, men Alex blev lika glad som vanligt. Hur hon har gjort vetefan, men nästlat sej in i hans liv har hon iallafall lyckats med ;)
När Alex väckte Nellie den morgonen sa han: ”Nellie, vakna! Vi ska träffa våran Bella ju.”


                   


Idag började dagen med att jag fick hasa mej upp 08,20 - eftersom det var dagisdags. Egentligen hade jag ställt klockan på 07,30 men en snooze blev till en annan å så höll det på.
08,20 kom jag iallafall som sagt upp å fick väckt barnen. Nellie, som alltid, med världens leende å Alex med frågan om det var idag vi skulle till Lekplayset?
Fick skjutsat ner Alex till dagis efter påklädning å en lättare frukost.

Å satan va kallt det var imorse! Kastade mej in i bilen å letade febrilt efter en isskrapa, men icke! Vafalls?! Karln jobbar med bilar dagarna i ända, men ändå har han inte en endaste isskrapa till övers? (Nu har han dock kommit på bättre tankar ;))
När jag muttrandes äntligen kunde åka iväg kom jag på att det är ju jag som har tagit vår isskrapa å lagt den i Mattias firmabil. Eftersom jag använde H1:an på mina jobblördagar förut å fått ryck då det alltid saknades en när jag väl behövde en.
Å nu händer det alltså igen. Sicket flyt! Inte tror man väl att det ska vara så satans kallt i september redan?! Då hade jag ju satt på vår grej som tinar upp bilen…
Anyway, iväg kom jag ju som sagt.

Hemma igen efter dagis åt jag frukost. Eller ja, en kaffe å kexchoklad. Haha!
Kanske borde vara en ”wake up call” till att försöka tänka på vad jag äter? Känns som att det behövs nu ;)

Sen var det dags att åka till bvc. Där vägdes å mättes lillan; 5,6 kg å 60,5 cm lång. Hon ligger fortfarande under sin kurva, men det kanske blir bättre nu när hon börjat äta lite vanlig mat.
När jag jämförde Alex i den åldern så vägde han som Nellie när han var knappt 8 veckor, å Nellie är 4 månader imorgon :)


         


Efter dagis var det då time för att besöka Lekplayset. Alex var lyrisk, även om han inte riktigt visste vad som väntade. Jag hade beskrivit det som att det typ var som deras lekhall på dagis. Fast större.
Å det hade tydligen gått hem, för när jag kom till dagis var det första han sa: ”Jag älskar dej mamma!” Vilket aldrig händer annars vid dagishämtning. Han brukar mest tjura över att behöva gå hem.
Dessutom skulle Maxen åka med i våran bil å det var ju en höjdpunkt bara det. Dom satt där bak å kollade på Bertman (Batman).

Lekplayset var ett himla bra ställe. Lek å stoj för barnen å latte till morsorna. I like!
Väl värt flera besök.


/E!